Mitt liv med mätfel – en statistikers öden och äventyr - Att mäta rätt är stort – att mäta fel är lättare
Mätningar ligger ofta till grund för beslut. Eftersom mätningar sällan är felfria behöver vi ha en uppfattning om hur stort felet kan vara. Idealt ska ett mätresultat innehålla både mätvärdet och ett osäkerhetsintervall som har en given sannolikhet att täcka det sanna värdet.
För att illustrera detta tänker vi oss att vi vill undersöka om vi har feber, som kan motivera sängläge. Om den termometer vi använder antas ha ett 95-procentigt osäkerhetsintervall på ± 0,2°C får vi förmodligen tillräcklig information för ett entydigt beslut. Visar termometern 37,3°C ligger troligen den rätta temperaturen i intervallet 37,1 – 37,5°C och något sängläge är knappast motiverat. Skulle däremot osäkerhetsintervallet vara ± 2°C kan vi bara säga att den verkliga temperaturen ligger någonstans i intervallet 35,3 – 39,3°C och behovet av sängläge är definitivt olika i de båda ändarna av intervallet. I detta fall behöver vi investera i en bättre termometer. Dessvärre är det inte lätt att bestämma osäkerheten i mätningar och jag ska i detta föredrag beskriva hur min kunskap om vilka typer av mätfel som kan förekomma har utvecklats sedan jag började intressera mig för problemet för mer än 50 år sedan
Föredragshållare
Praktisk information
Ångströmlaboratoriet, sal 2004