Nyckelharpans historia & registrering hos Unesco
Nyckelharpan kan spåras bakåt i tiden till början av 1600-talet. Då fanns instrumentet endast i nordöstra delen av Uppland. Sedan tidigt 1970-tal, när folkmusikvågen nått vårt land, började instrumentet spridas, först över hela Sverige för att in på 1990-talet också nå långt utanför vårt lands gränser.
Tack vare en enskild person, Eric Sahlström (1912–1986), kom intresset för nyckelharpan och den uppländska nyckelharpsmusiken att formligen explodera. Musikprofessorn Jan Ling (1934–2013) disputerade 1967 på avhandlingen Nyckelharpan, Studier i ett Folkligt Musikinstrument. Han utnämnde Eric Sahlström till nyckelharpans Stradivarius och Paganini i en och samma person. Ett 20-tal av Erics egna kompositioner lever vidare och är idag utmaningar för dagens spelmän.
Nyckelharpan spelas över hela världen och har internationellt fått det svenska namnet Nyckelharpa, analogt med våra svenska internationellt spridda namn Smörgåsbord, Ombudsman och Fika.
I december 2023 upptogs Nyckelharpans Nätverk hos Unesco i ett register över Immateriella (Levande) kulturarv i kategorin ”Goda metodiska exempel”. Sagobygden och Berättarnätverket i Ljungby togs 2019 upp av Unesco i samma kategori. I december 2024 samregistrerades Den svenska Fäbodkulturen och den norska Säterskulturen hos Unesco i den immateriella kategorin Av nationellt intresse.
Idag spelas och byggs nyckelharpan långt utanför Sveriges gränser. Nere i Europa samt i USA och Japan finns tusentals nyckelharpspelmän och ca 10-talet aktiva nyckelharpsbyggare.
Efter att ha beskrivit nyckelharpans konstruktion och hur den tillverkas bjuds vi på några nyckelharps-låtar
Föredragshållare
Praktisk information
Ångströmlaboratoriet